Nasheim: Evighet / Undergång Lyrics

Dunkla stigar forde mig hit
Långt bort från allting utom mig sjalv
Fjarran från frander, hus och hem
Fjarran från hat och desperation

På dunkla stigar en flykt undan tiden
Ej fodd av radsla utan avsky
De dunklaste stigar leder
Till ensamhet - det sista som ar vårt

Ur dunklet stiger solen
Blodrott sken bådar en ny, tom dag
Som en spådom om en meningslos dod
For dem som ut i stillheten skrika sina sorger

Utan att få svar

Har ligger doda, ruttnande kroppar
Har kvavs vart ord av tystnaden
Har ar ej sorg, logn eller svek
Har ligger tiden begraven

I en becksvart hostnatt, till synes andlos
Omgiven av lika granslos skog
For alltid besatt av hat morkt som natten
For alltid sokandes vila

Att korsa gransen till evigheten
Att finna evig frid
Ensamhet lindrar men bot finns ej
Bara den sista vilan helar

En vandring mot skogens djup
Sorgkladda sjalens lindring
Ledd av ångestens morka sken
In i ensamhet for alltid

Sokandet andas en månlos hostnatt
Redan var det morkt som min sjal
Trodde ej morkare fanns
Men nu kryper svartan inpå

Bleka lappar ler en sista gång
Kalla fingrar greppar bladet
Himlen spyr tårar och vindarna skriker
Blod varmer frusen mark

Endast tomhet fyller mitt inre
I ord likval som mening
Antligen andas plågan kallad liv
Antligen tar det slut

Kvar finns ej hat, ilska eller hamndbegar
Existerar gor endast ingenting
Livet rinner sakta ur venerna
Tomheten ar oandlig

Evig dromlos somn kallar
Smartfri vila som aldrig tar slut
Aldrig mer forpestas mitt inre
Allt svartnar

Stigen hit ar forlorad
Avgrunden synes oandlig

Blev strommen for strid
Att kampa emot
Blev strommen så strid
Att vårt blod skoljdes bort

Doden omfamnar
Den som tiden glomde
Doden lever
Dar intet annat ar

I likgiltighet vi vandra
I vardelos stolthet bland levande doda

Varfor sorjer ni era bortgångna
Nar de aldrig ens har levt

Ej langre skrattar ni
Som trots allt fick smaka segerns sotma
Ty på broarna ni brande stod ni aven sjalva
Faller gor ni, nedåt, norrut
Ingen gud kan radda er
Den sista segern ska bli vår:
Om doden tar oss
Dor ni med oss

[Epilog:]
Evighetens slut
Verdandi forblindad
Sjalslig fimbulvinter
Oundviklig undergång

I det forgångnas skuggor insvept vilar skogen i obskyr majestat
Likt Jarnskogens lovsalar holjda i svart klads den ock i dystra farger
Evig dod i nattsvarta bunden, har droppar vårt blod från gran
I oandliga svarta floder - nattens blod; hedniska tårar

Det rasslar och tasslar
Prasslar och knastrar
Vinden viner, regnet piskar

Var kvall går solen for evigt ned
Och var natt minner om fornstor norron tid
Varje natt vaknar skogen i dunkel prakt
I dimholjda minnen ar var natt lik en evighet

Vad dvaljs i det fordolda, vad hyser dessa salar?
Dar skuggor dansar i skenet av månens blod
Ett bortglomt rike holjt i nattens djupa morker
Morker så djupt att intet ljus tranger in

Blott finns detta minne av en forgången tid; ett vet jag som aldrig dor
Evigt ar morkret, vidstrackt slumrar skogen (i evighet)

[Bathory Cover]

Deaths star on horizon
Lightning and rain
Black winds and thunder
The skyline is in flames

Written in the red mist
The sign of the one
Who rides deaths cold wind
And walks disguised among

All you vagrant souls
Of profane disbeliefs
False prophets and deceivers
Shall swing from the trees

Soon the dawn shall arise
For all the opressed to arm
A chariot of thunder shall be seen
And bronze horns shall sound the alarm

Fists will raise like hammers
To a cloudy black sky
Bonds and chains fall to the ground

Children of all slaves
Stand united and proud
All people of bondage shall triumph
And live by the sign of...

Blood Fire Death

The moment is chosen
The Battlefield is bare
Take now thy stand people
The true ones don't fear

Now choose your weapons
And fall in the line
Choose well your colours
And follow the sign

Blood for all tears shed
And Fire for hate
Death for what shall become
All false ones fate

The standard bearer is chosen
And the day has just begun
Shadows growing long by the rising
Of the awakening sun

Fists raise like hammers
To a clear sunny sky
Bonds and chains fallen to the ground

Children of all slaves
Now united and proud
All people of bondage now triumph
And live by the sign of...

Blood Fire Death

Children of all slaves
Unite be proud
Rise out of darkness and pain

A chariot of thunder and gold
Will come loud
And a warrior of thunder and rain

With hair as white as snow
Hammer of steel
To set you free of your chains

And to lead you all
Where horses run free
And the souls of the ancient ones reign